Frihet & Framsteg

Jag vet inte hur mycket vi bloggare ska ta åt oss äran, men diskussionen i de stora mediedrakarna kom inte igång förrän efter vi börjat skriva om det. Idag skriver i alla fall Dagens Arbete att man låter Amelins målning över storstrejken och X:ets över apartheid hänga kvar. Tills vidare. Det är bra.

Den fackliga pressen har de senaste dagarna uppmärksammat (se bl.a. Dagens Arbete 1, 2, 3, LO-Tidningen 1, 2) att Folkets Hus i Stockholm rensar ut tavlor som anses politiskt kontroversiella, bland annat Albin Amelins fantastiska målning över Storstrejken 1909 (som kuriös detalj kring den målningen, kan man notera Ernst Thälmanns ansikte i nedre högra hörnet) som hänger i stora kongresshallen. Man har sedan tidigare flyttat den stora hamnarbetarstatyn från entrén till en betydligt mer undanskymd plats.

Jag har hittills inte sett några som helst reaktioner på detta bland de bloggar som har anknytning till arbetarrörelsen. Folkets Hus är idag, tyvärr, ett kommersiellt bolag med konferensverksamhet. Jag kan förstå deras resonemang. Men varför reagerar ingen? Skäms vi så mycket över vår kulturhistoria?

LO-Tidningens kulturredaktör John Swedenmark skriver en bra kommentar:

För det är ju nånting obscent med arbete och strejk (Amelin om 1909) och förtryck och uppror (X-ets apartheidprotest). Det stöter ögat. Det stör.

Under en lång period gjorde denna obscenitet arbetarrörelsen och den moderna konsten till bundsförvanter. En annan, skitigare och tarvligare verklighet låg till grund för förfiningen. Orättvisor och drifter. Kropp i stället för ande.

Nuförtiden heter idealet inte längre andlighet utan management – ett engelskt ord som betyder ”anpasslighet”. Och frågan är: ska arbetarrörelsen verkligen haka på?

Läs hela! Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek har under sommaren haft en utställning kring den bortglömda arbetarkonsten. jag kom, tyvärr, aldrig dit för att se den. Men flera av artiklarna som finns länkade från utställningens informationssida är väl värda att läsa.

Det har varit mer eller mindre tyst kring Mansour Osanloo och de fängslade fackföreningsledarna i Iran. De nyheter som kommit ut, har tålmodigt länkats från Labourstart. De senaste dagarna har det åter börjat röra något på sig, sedan det kommit fram att de iranska myndigheterna förvägrar Osanloo den sjukvård som krävs för att hans ögon inte ska förstöras. Detta har lett till att både Amnesty International och Internationella Transportarbetarfederationen förnyar sina respektive kampanjer för frigivandet av Osanloo. Filmen ovan är en del i ITF:s kampanj.

TILLÄGG: Tittade igenom min inbox och hittade ett mail från Eric Lee, grundare av portalen LabourStart. Jag lägger upp det här:

Mansour Osanloo, the jailed leader of the bus workers’ union in Tehran, faces the possible loss of his eyesight unless he receives urgent medical attention — which the Iranian authorities are denying him.

Amnesty International has just now launched an online campaign calling on the Iranian government to allow Osanloo to receive medical attention. I urge all of you to sent off your messages today. The Iranian government must be made aware that the world is watching.

The International Transport Workers Federation (ITF), which has spearheaded the international campaign in defense of Osanloo, has now produced a short film entitled “Freedom Will Come” which tells his story. It can be viewed online on YouTube, and will shortly be available as a DVD as well.

If every reader of this message passes it on to a few friends and colleagues, we can flood the Iranian government with email messages — but we must do this quickly, before Osanloo loses his vision.

Thanks — I know that I can count on you.

Eric Lee

Jag har skrivit om den egyptiska arbetarkampen tidigare. Idag rapporterar BBC att arbetarna vid en av de största statliga textilfabrikerna gått i strejk och ockuperar fabriken. De kräver bland annat att företagsledningen ska avgå och att de fem fackliga ledare som arresterades i veckan ska släppas.

Hossam el-Hamalawy har mer.

Förra veckan rapporterade ILRW att Mansour Osanloo mår, under omständigheterna, okej i sitt fängelseskap. Det är oroväckande tyst kring fallet. Protesterna mot gripandena var rörande, men sedan dess har det stått still I Iran har det givetvis hänt saker, men inte så mycket nationellt. Läs vad jag tidigare skrivit om det här.

Amerikanska fackförbunder UAW har tagit ut de anställda vid General Motors i strejk. Organisationsgraden bland amerikanska arbetare är fortfarande låg, men häromdagen rapporterade AFL-CIO att de har den största medlemstillströmningen på två generatoioner. Det rör sig i den amerikanska arbetarklassen.

Strejken vid Videomix Syd fortsätter. Häromdagen ströp Handels lösgodisleveranserna till kedjans butiker. Idag skriver Handelsnytt att medling ska komma igång. Vi får se vad som kommer ut av det.

Ni kan följa fackliga nyheter på svenska via Labourstart. Det är även välkommet med hjälp att förse portalen med nyheter!

Jag bloggar, som bekant, ytterst sporadiskt Men efter att ha läst igenom min vän J:s dikter på hennes nya blogg inser jag att jag inte kan hålla det från er. Ni måste också få läsa det, för hon är så fantastiskt bra.

klassförtrycket är inget diffust eller allmänt
det är en förklaring på tröttheten och ilskan
ett enkelt svar på en enkel fråga
är både problemet och den nalkande lösningen
när tröttheten och ilskan blivit för stor
och vi inte orkar mer

Och så har Aron Etzler börjat blogga. Men det hade ni naturligtvis inte missat.

Sedan ett par dagar tillbaka är Handelsanställdas Förbundsmedlemmar vid butikskedjan Videomix Syds butiker i södra Sverige uttagna i strejk. Upprinnelsen och grunden till konflikten sammanfattas pedagogiskt på Handels hemsida. Där, och hos tidningen Handelsnytt, kan man kontinuerligt följa konfliktutvecklingen.

Det är intressant att notera hur de senaste årens upptrappning i debatten kring strejker, blockader och andra typer av konflikter präglar även debattklimatet kring denna konflikt. Enligt Handelsnytt har Videomix ägare kommenterat konflikten att det påminner om “maffiametoder som i Ryssland 1940″ och att han vägrar teckna kollektivavtal.

Liksom blockaden av salladsbaren Wild ‘n Fresh i Göteborg var en konflikt som handlade om mer än den enskilda restaurangen, är även denna konflikt större än den enskilda butikskedjan. Idag skriver Ingvar Persson bra om konflikten på Aftonbladets ledarsida.

I båda fallen skulle dörren öppnas till en oreglerad, otrygg och lågbetald arbetsmarknad där arbetsgivare inom till exempel service- och handelsbranscherna kan dra fördel av osäkerheten för att dumpa villkoren.

Det är därför fackföreningsrörelsen slår vakt om konflikträtten. Och det är därför som borgerliga politiker och direktörerna på Svenskt Näringsliv vill begränsa den.

Men konflikten handlar också om mer än bara kronor, ören och paragrafer. Som klasskampen i helhet, handlar det också om människovärde. I en tidigare artikel i Handelsnytt säger Frida Risberg, anställd vid butiken i Kristianstad, att de “vill ha trygghet och samma rättigheter som andra handelsanställda”. Handels konflikt rör oss alla, och förtjänar därför allt stöd.

Jag har just läst klart Ann-Charlott Ahlstads bok Strejken På Toys “R” Us, om den stora konflikten sommaren 1995. Den borde vara obligatorisk läsning för alla som vill förstå svensk arbetsmarknad, dess utveckling och varför det inte någonsin kan anses föråldrat med organisering och kollektiv kamp.

Education International, som organiserar lärare internationellt, rapporterar idag att Mohammed Khaksar och Hamid Ramati bortförts under helgen. Khaksar, som är ledandande i lärarnas fackliga kamp, hade just kommit hem från Berlin där han deltagit i EI:s internationella kongress. Redan vid hemkomsten från Berlin, hade han blivit kvarhållen på flygplatsen i fyra timmar. Vittnesuppgifter säger nu att han blivit indragen i en bil av okända män.

Ramati, som är lokal facklig ledare, blev enligt hans fru, satt i handfängsel och bortförd.

Dessa båda bortföranden kommer i ett sammanhang där dels lärarnas fackliga protester intensifieras, men också där repressionen mot dessa ökat. Senast för någon vecka sedan blev två lokala fackliga ledare kallade till domstol, rapporterar Iranian Labour Righst Watch.

Den internationella fackföreningsrörelsen har reagerat mer eller mindre exemplariskt mot den ökade repressionen mot fackföreningsrörelsen i Iran. Samtidigt som vi från den västerländska arbetarrörelsen måste vara tydliga i vårt motstånd mot den teokratiska regimen och i vårt stöd till Irans arbetare, måste vi tydligt avvisa det amerikanska vapenskramlet mot landet. Något som Andreas Malm skrev bra om i Arbetaren häromsistens.

Till sist något om denna blogg, som legat lite i träda ett tag. Den kommer, som det ser ut nu, att fortsätta göra det. Jag har anmält mig som korrespondent för den svenska delen av LabourStart och lägger ner en del arbete på det. Jag har en del idéer om att utveckla det arbetet och göra det parallellt med bloggande om fackliga nyheter, men med tanke på min nuvarande situation - med studier, arbete och politiskt engagemang - hinns det inte riktigt med. Det kan dock finnas anledning att behålla bloggen i RSS-läsare och liknande, då jag förmodligen kommer att använda den för att publicera nyheter jag tycker bör uppmärksammas och som inte tagits upp i svenska medier. Denna postning är en sådan.

Via Labourstarts nyhetsbrev, hittade jag en intressant grej. Kampanjen No Sweat som, vilket framgår av namnet, driver frågan om sweat shops runt om i världen har knutit kontakter med en fabrik i Betlehem, Palestina. I fabriken tillverkas kläder av organiskt material, av fackligt anslutna arbetare. Dessa kläder säljs nu, bland annat, via No Sweats webshop.

Även om jag missat det helt, har projektet fått en del uppmärksamhet. Bland annat skrev israeliska Ha’aretz om det i våras. Till tidningen förklarar Adam Neiman, som ledfer No Sweat, syftet med projektet:

This is a project that protects the environment, safeguards the rights of workers and promotes peace and prosperity in the Middle East.

Jag har, vilket de flesta som känner mig vet, inte särskilt mycket till övers för konsumentinriktade politiska kampanjer. Men det finns vissa undantag, som faktiskt kan vara värda att uppmärksamma. Som detta. Inte minst då det sätter ljuset på frågor som är plågsamt bortglömda i hela den västerländska rapporteringen kring Mellanöstern, och då inte minst frågor om arbetares rättigheter. Sen är det klart att jag känner en instinktiv avsky när No Sweats utgångspunkt handlar om “sympathy for the working class”, som Neiman säger till Ha’aretz, men ibland får man ta det onda med det goda.

Över huvud taget tycker jag att kampanjen No Sweat är värd att uppmärksamma. På hemsidan beskrivs syftet med kampanjen så här: “Our gear is produced by independent trade union members in the US, Canada, and the developing world. We believe that the only viable response to globalization is a global labor movement.” Och det är ju bara att stämma in i.

Jag kommer att, om jag stöter på något nytt i fallet, avbryta min bloggsemester för att uppdatera om fallet Mansour Osanloo och andra fängslade fackföreningsmän i Iran. Idag skriver The New York Times om rättegångarna mot de spionanklagade iran-amerikanerna. Men artikeln nämner även Osanloo.

But he did mention the case of Mansour Osanloo, a high-profile union leader who was jailed last month. Mr. Haddad said Mr. Osanloo was arrested while distributing political literature, that his arrest was not related to his union work, and that he had been sentenced to five years in jail.

Detta stämmer inte överens med tidigare vittnesuppgifter som kommit fram. Enligt dessa blev Osanloo fängslad av maskerade män, på väg hem till sin familj. Han hade, enligt tidigare vittnesuppgifter, inte spridit politiskt material vid tillfället. Inte för att, i mina ögon, det hade blivit mer okej med fängslandet om så varit fallet. Men dock.

Även Washington Post uppmärksammar samma sak, och skriver något litet mer.

In the IRNA interview, Haddad also touched upon the case of dissident labor leader Mansoor Osanloo, detained last month for “distributing statements against the system.”

His union, which groups bus drivers, is an illegal organisation but his arrest was not related to labor issues, the prosecutor said.

“I told Osanloo ‘your behavior creates problems for the country’s security’,” Haddad said. “Because he has traveled abroad he thinks he can do whatever he wants.”

Det iranska vänsterpartiet Tudeh släppte häromdagen ett uttalande, som bland annat publicerats i amerikanska kommunistpartiets tidning Political Affairs. Viktig läsning, för att få ett rimligt perspektiv på situationen i Iran.